Moved address

Hey!

For all
you persistant and pacient readers, I’m writing for housemusicwithlove now. Check it out for the atest within house music. This blog is not dead, but is not updated very often (as I assume you have noticed.)

So move on to housemusicwithlove.blogspot.com

Catch you there!

/Ridge

DJ-vecka

En bissi vecka och trasig dator har hindrat mig från att ge heads up på spelningar, så i gengäld får ni infon i efterhand. Sjyst va?

Fyra spelningar på sju dagar, med start på volym med Klubb Räkfrossa feat. Skyjacker och Behrang. Mycket blandade stilar och feta mixar, och jag kanske inbillar mig, men folk verkade mer packade än vanligt. På valborg drog jag och Skyjacker till Uppsala och körde en 6-timmars back to back. Dansgolvet kokade när vi spelade vild kommershouse (på begäran) på backupgolvet på Uplands Nation (visst är det en provocerade stavning!). Stil crew hade till sin Stil Lounge på Helsingkrona nation i Lund samlat ihop Lunds klubbelit (samt Malmös stora hopp), Discobediance crew, Stadt Digital, Stil och Ridge Forrester. Ridge och Stil crew (Skyjacker) housade upp hela stället, Discobedience körde mjuk disco i ~100-110 bpm och Stadt Digital drog iväg med ett minimalt technoset via Ableton Live. Mycket mjukt och fint och goda drinkar. På lördagen kunde alla lyckliga satar som shoppade kläder på Diesel Store i Malmö samtidigt avnjuta musik av det bättre slaget när Ridge grävde upp sina gamla vinyl.

Det var den veckan, nu ska öronen vila och skivsamlingen omsorteras. Jävligt jobbigt, men sjukt fruktsamt!

Räkfrossan

Nu är det dags igen, välbeprövat och underbart: klubb räkfrossa. Ridge Forrester feat. Skyjacker kör så det ryker! Håll hårt i hatten, för housens svala och helande vindar kommer vina mellan väggarna. 26/4 22-01, Volym.

Partylördag

Jomen det kan ni tro! Är ni så lyckligt lottade att ni bor i Malmö, har ni en fantastisk kväll framför er. Vi börjar på Volym kl. 22 på Klubb Räkfrossa, med den senaste uppvärmningshousen me Ridge Forrester. Perfekt att dricka öl till och gunga igång. Jag lovar, när vi sedan drar ner till Buddha Lounge kl. 01 kommer ni vara ordentligt varma i kläderna, och redo att köra loss ordentligt. Fenomen kör 6-årsjubileum, och på 5-årsjubileet fylldes Slakt (2100 pers). Kinky tema, 10 gittor som dansar och vevar, VIP-rum och sånt crap. Ridgan kör mellan 02 och 03, och håll i hatten, för det kommer bli någonting i absolut hästväg!

Kommer garanterat på Klubb Räkfrossa:
Add2basket – Coming Back To Life (Original Mix)

..och på Buddha Lounge:
Far Too Loud – Play It Loud (Original Mix)

Volym – Kristanstadsg. 7 Malmö, 22-01, 18 år.
Buddha Lounge – Djäkneg. 9 Malmö, 23-03, 20 år.

Hyperion i comeback

Bara för att ni är snygga och vi är snälla (och snygga), ska ni få två guldlägeslåtar.

Hyperion – On the Expressway (Original Mix).mp3
Hyperion gör comeback från den gamla goda psytrancen. Inte klämt något på många år och ploppar upp med nuschool breaks av högsta kvalle. Gamla psytranceproducenter har en förmåga att låta vissa element följa med till andra genres, ofta med dåligt resultat. Men inte här inte, Hyperion håller fortet.

Electrobios & Interplay – With You (Original Mix).mp3
Jag hörde denna låten första gången i en av Jody Wisternoffs slarviga månadsset, och kunde få tag på den i bra kvalitet först nu. Electrobios är en dude att hålla ögonen på, om man gillar cheesy semiprogressive. Top notch!

<– Electrobios. Ser cool ut men gör mesig musik. Är alltså egentligen en mes.

Blocrapport 4

Jag vet att det är helt jävla sjukt, men jag hade inte hört talas om Dave Clarke innan jag kom till Bloc. Jag vet inte hur jag lyckats dodga honom, men väl på plats övertalade Ombudsman mig kvickt att han kan vara en av de hetaste namnen på festivalen, vilket man kunde ana då han var den enda som fick spela hela 2h (Bartos fick 1½h, och i princip samtliga andra 1h). Vi rullade in då han hade kört en kvart eller så, och dansgolvet var smäckfullt. Inte konstigt, tung och för helgen träffsäker elektro var det som mötte oss. Allt eftersom setet fortskred gick han över mer och mer på åt technohållet. Mixarna var jävligt tighta, han fixade driften innan den hann utvecklas, och med sin effektbox piffade han till då och då. Jag har alltid tyckt illa om DJs som meckar för mycket med effekter och eq, men hr. Clarke visade inga sådana tendenser överhuvudtaget. Lustigt hur han lyckades hålla intresset så högt under så lång tid för en sådan crowd. Definitivt en av de bästa set jag någonsin sett och helt klart top5 på upplevelsen. Dave Clarke är kung!

Jag hade inte heller hört talas om Joey Beltram, inte lika sorgligt. Han kör hela mangeltechnogrejen, vilken enligt mig hela tiden balanserar på världens tunnaste tråd som genre. Att lyssna på det hemma är helt outhärdligt (vi snackar 150+ i bpm), och på klubb är det väldigt mycket som ska stämma. För det första ska man vara sugen, vilket är en tunn lina att gå på bara det, och sedan ska DJn vara någonting extraordinärt för att intresset skall hållas uppe mer än femton minuter. Beltram såg trött ut, och så var hans mixar också. Jag måste ge honom, han var aktiv på mixarna, lät knappt en mix bli klar innan han körde nästa. Tyvärr tog han sig vatten över huvudet och dubbelslagen var mycket markanta, speciellt på en miljon dB. Han var den första under hela helgen (och den enda vi såg visade det sig) som lät det drifta till dubbelslag och justerade åt fel håll så det blev ännu värre. Det var apkass och stämningen sjönk som en sten i öresund. Videon på hans myspace (som kan vara den sjukaste scenshow jag sett – extremt rolig) till trots, så håller inte Beltram måttet. Åtminstone inte den kvällen. Fast musiken sög rätt mycket röv också. Jag kommer aldrig se honom igen.

Blocrapport: Scorn

Första gången jag hörde en låt av scorn var 1999 på J Saul Kanes mixskiva Electro Boogie / Shape generator. Kane (Depth Charge / Octagon man etc.) levererade i vanlig ordning ljud av den allra sjukt lortigaste kvaliteten. Mycket bra, men fan vet om just den skivan är lite väl lurigt mastrad? Hur som helst står mixen mellan Anthony Rothers ”past represents the future” och Scorns ”the end” (en junglelåt nersegad på 33rpm) bland det mäktigaste jag har hört en skivväljare kräma ur sig någonsin. Mycket mörkt, olycksbådande och opretentiöst asfläskigt.

Men det var ju som sagt en junglelåt som JSK spelat på ”fel” hastighet, fast som det låter – så måste det vara rätt hastighet ändå. Det enda dåliga med allt det där är att ljudkvaliteten (på hela skivan) är uppfuckad och att en del subbas naturligtvis ramlar igenom nedtill. Så vad skulle hända om man tog idén som JSK hade, satte den i händerna på Scorn igen och teleporterade sig nio år framåt i tiden för att höra vad som hänt? Har Scorn sänkt tempot? Japp. Har han anammat den suggestiva ljudbilden? Japp. Har han koll på läget vad det gäller ljudkvalitet? Japp.

Det här var ett av mina personliga favoritöginblick på hela festivalen – att bokstavligen bli krossad och uppsörplad i Scorns totala ljudlandskap av extremt olycksbådande dub och ondskefull ambient. Massiv tajt bas, bra ljudkvalitet och inte minst BRA DIST. För en lortälskare finns det inget värre än kass dist – men heller inget bättre än bra dist. Detta var mycket bra dist. Han hade en distpedal på bordet dessutom.

Spana in videon ( props till mr. driftig holländare som filmat och laddat upp).

Sen är det dags att spana in hans myspace och emulera upplevelsen av konserten. Hyr ett ljudsystem för 600 000 kr, peta ur dina ögon med en skruvmejsel, häll kokain för 400 000 kr i ögonhålorna och lyssna på GLUGGED samtidigt som dresserade termiter äter av dig huden i ett fraktalmönster. Så bra var det – och det enda jag behövde göra var att pröjsa för en biljett.

Vilket guldläge va?

Techno-sweetness

Satte ihop ett fett set. Check it out!
Ridge Forrester – RF Hearts Techno.mp3 (Högerklicka och spara som..)

(Glöm ej: fler set och låter under Exclusive Downloads till höger.)

Blocrapport 2

Jo, det tog visst lite tid att knåpa musikrapport. Skyller på tentorna.

Erhm, har nu upptäckt hur svårt det är att rapportera musik från en helg två veckor bak, där man fullständigt översköljts av fantastisk musik, och då man var konstant packad. Minnet är inte vad det varit, så bear with me.

Jag har aldrig varit något större fan av A Guy Called Gerald, inte heller av någon annan Detroit-techno. Jag har en fallelse för det strukturerde och logiska (rent av förutsägbara) och alltid tyckt bättre om det nyare soundet än det gamla. Old School i all ära, men cowbells i överflöd har aldrig fångat mitt intresse. Så mina förväntningar var inte skyhöga när vi rullade in på Tech-Bloc vid 2am. Vi gick in i en vägg av bas, och öronen började fladdra omedelbart. Bakom två laptops stod en stor neger, kolugn, och lirade skjortan av ett fullt dansgolv. Mixarna var fantastiskt tighta och den röda tråden i musiken kristallklar. Enda gången han egentligen avvek var i början på sista tredjedelen då han snurrade in på en junglebana, dock återgick han ganska fort tillbaka. Senare visade det sig att det inte var ett mixset utan en livespelning, vilket delvis förklarade de fantastiskt tighta mixarna (ms ppl, varken Clark eller Leger hade haft en chans) och kontinuiteten i setet. Hur som helst, jag är nu ett stort fan av AGCG på alla vis. Bugar och bockar.

En av artister som jag åkte dit för var Stakka & Skynet, som jag lyssnat på troget sedan jag laddade hem första låten 02. På fredagen klockan 04 var det dags, föregående artist hade precis avslutat sitt set och mellandj:n började värma upp med sweet d’n'b (neurophunk style) och studiokillarna började koppla in och ur på scen. Spänningen var olidlig. Medan vi gungade till musiken lite lätt och stod och funderade på vem som egentligen var Stakka och vem som var Skynet gick tiden. Plötsligt var den 20 över och ingenting hände. De kopplade in och ut. Plötsligt försökte de lyfta ut mellandjns bås på golvet (stod i hörnan) men sladdarna räckte inte, så det blev bara en vinkling. Då lät han låten spela klart för att lämna några sekunders tystad innan han satte igtång nästa låt. Det var han hela tiden, mellandj:n. Stakka eller Skynet, skiter i vilket; sämsta entrén jag sett. Mixarna var tighta som fan och i ton, ovanligt för d’n'b, och neurophunken bokstavligen sprutade ur högtalarna. Så mitt i ett guldläge började han scratcha och ha sig, för att starta om låten. VA?! För helvete! Körde vidare, nästa buildup och ägmix. Igen. Rewind. Tredje gången gick jag hem. Jävla svin. Kuksug!

Fast jag gick inte hem på riktigt, men var tvungen att buffra och svära i spegeln på wc. När jag kom tillbaka hade Current Value gått på för ett liveset. Aldrig hört talat om honom, och var helt nedbruten efter S/S’s helgerån. Så tryckte han på play och hjärnan löstes upp och organen sviktade; den ensamt fetaste d’n'b jag hört någonsin. För att verkligen få upp drivet i d’n'b är det praxis att bara slänga in så mycket man kan, vilket oftast sabbar produktionen. Just det gör Stakka & Skynet så bra, att de driver med relativt få komponenter och håller därmed ljudbilden klar. Men de har ingenting på denna killen, hans fingertoppskänsla är oöverträffad (och han liknade på pricken en i kassan på Coop. Tyckte jag vid tillfället iaf, nu är jag inte lika övertygad). Efter varje låt tänkte jag att detta går inte att toppa, och han fortsatte att toppa. Till slut OD:ade jag på driv och var tvungen att gå. Trots att det var det bästa jag sett.

Blocrapport 1

Så vi drog till Bloc Weekend, hvad så? Jo, det ska jag fantamaj berätta; det var ett sånt jävla guldläge! Först och främst; ingen lera och vatten i dojjan (förutsatt att man hade hela skor, vilket inte alla i partyt hade tänkt på), inget regn mot tältduken, ingen kall sovsäck och tunt liggunderlag där var man/kvinna är prinsessan på ärten, och ingen varm öl. I boendet som följde med biljetten erhölls inte bara kyl och dusch (med obegränsade mängder varmvatten till skillnad från övriga England), utan även tv (med blocs egen kanal bland andra) och ett nästan fullutrustat kök. Rena drömmen. Man kunde inte köpa biljett utan boende och vice versa, och lägenheterna fanns i lite olika utförande och storlek. Lägenheten för sju, som vi bodde i, bestod av två ensilda rum med två resp. tre sängar samt en dubbelsäng i en bäddsoffa i vardagsrummet. Inte gott om plats, men fullt tillräckligt.

Efter en mycket omtumlande bussfärd från London landade vi kring sjutiden i stugbyn (egentligen mer sunkigt gårdsboende á la förort) och var bara en incheckning från strumpbyte och glatt groggande. Då alla andra anlände vid ungefär samma tid var denna procedur längre än hoppats och gjorde att konserterna hann sätta igång innan vi landat. Personligen var det ingen fara på taket för det, men röster höjdes över att ha missat Legowelt. Efter ett par groggar och full buffert rullade vi ner till området.

Som bestod av tre scener; Tec Bloc, Bass Bloc och Smash Bloc, från större till mindre. De två första hade öppet mellan 8 på kvällen och 6 på natten medan Smash körde 24/7. Vid varje scen fanns barer med pubpriser och då Kronenburg är billig svennebira i England lämnade dessa lite att önska. Scenerna bands samman av en tacky arkadhall för barn (alltså inga oldschool-dataspel eller flipper, bara crap) med lysrör på fullt blås. Lokalerna oozade Stena Line lång väg inkl. öldränkta heltäckningsmattor i tjusigt mönster.

Efter mycket underbar musik och en betydande bakfylla begav vi oss på lördagen ner i staden för att fånga en engelsk frukost, och hamnade i en nästan helt övergiven tivolistad med minst 4 arkader, 3 crazy golf i olika teman och hundratals små låtsasfordon för barn på gatan. Stranden var inte långt bort och var imponerande. Det första vi upptäckte var att lokalbefolkningen (åtminstone större delen) var av exceptionellt munter karaktär, särskilt utifrån deras ödsliga situation, och frukosten representerade fyra dagars fettintag, precis som väntat. Med annars lite begränsade möjligheter att inhandla färdiglagad mat var det bäst att laga iaf ett mål mat om dagen, dock var möjligheterna för att inhandla råvaror inte på topp, men icke heller helt frånvarande. Men igen, det är inte därför man är där.

Efter en mycket smidig utcheckning på måndagen rullade vi tillbaka till London, trötta och glada. Bästa helgen på många år, helt klart!

En shout-out till de övriga 5 personer vi bodde med, som kan vara de skönaste människorna i västra Sverige. Kunde inte önskat mig bättre!

Ps. Rapporter på musiken kommer separat. Ds.